Filmmusiken i Iron Sky

Sisådär ett år efter att den släpptes har jag äntligen sett film Iron Sky, och jag blev otroligt förtjust i filmmusiken.

Filmen i sig är en absurd historia om hur ett gäng nazister gömde sig på månen efter andra världskrigets slut, och 65 år senare kommer de tillbaka. Genren beskrivs bäst som "comic science fiction".

Eftersom det är en film som bygger mycket av estetiken på traditionella nazism-attribut innehåller filmmusiken väldigt mycket Wagner. Filmmusiken skapades av Laibach, ett slovenskt band som började inom industri-metall-rockscenen och som arbetar mycket med att omforma budskap i andras musik. De har även tidigare arbetat med just Wagner-tolkningar, bland annat med en version av Tannhäuser som de döpte till "VolksWagner". Till Iron Sky har de använt sig av ett antal av Wagners ledmotiv, lättast att känna igen är Siegfrieds olika motiv, valkyriemotivet, samt pilgrimskören ur Tannähäuser. Men de stoppar inte bara in melodislingor, utan det är sättet hur de har fått ledmotiven att flyta in i musiken som gjort det riktigt bra. Jag såg filmen igår, och sen dess har jag lyssnat igenom filmmusiken på spotify åtminstone två gånger. För den som inte har spotify så kommer ett smakprov från youtube.

(scenen som utspelar sig är i början, två amerikanska astronauter har landat på månen och de upptäcker ett byggnadskomplex, i form av ett hakkors. Det blir lite jakt och scenen slutar med en övergång till en skolscen inne hos månnazisterna)

Don Pasquale, Metropolitan 2010

I lördags var det då dags att se Donizettis Don Pasquale, som Veckans Föreställning. Jag skrev innan att jag förväntade mig ett fyrverkeri av toner och en maffig uppsättning, och de förväntningarna infriades. En rejäl bonus var att operan faktiskt var genuint rolig också. Skådespelarna är riktigt bra på att spela teater, och de verkar ha kul tillsamans på scenen. Jag såg den med min mor, och vi satt faktiskt och skrattade högt några gånger, och ärligt talat är det inte så vanligt ens i komiska operor.

En liten detalj vi blev lite fundersamma var ändå Norinas roll. Hon verkade så skärpt och beräknande att det var oförståeligt att hon skulle vara kär i den tafatte och kärlekskranke Ernesto. Det är lite samma sak som i Kärleksdrycken. Det fick mig att tänka på att här är det smarta tjejer som vet att de måste gifta sig, och de gör det inte så mycket av kärlek som för att de vill ha en man de kan kontrollera och inte behöver böja sig för. Den klart tråkigaste figuren i det hela är Ernesto, som mest går och beklagar sig över hur kär han är.

Överlag så är det en väldigt liknande uppställning med huvudroller som i Kärleksdrycken, och om Kärleksdrycken har sin Dulcamara så är det här dr. Malatesta som får vara den som binder ihop intrigerna. Malatesta spelas av Mariusz Kwiecien och han är nog faktiskt den största behållningen i uppsättningen, han har också en väldigt tacksam roll. Överlag så är sångarinsatserna så bra som man kan förvänta sig från Metropolitan, och även skådespelarinsatserna höjer sig över genomsnittet.

Och jag ställde mig ju frågan hur det kom sig att Anna Netrebko hade en korsett från sent 1800-tal när alla andra bar kläder från tidigt 1800-tal, och det fick inget bra svar. Det störde mig, men antagligen inte så många andra.

Slutsatsen blir att den får 4 av 5 rosa strumpor

Publikundersökning

Jag har blivit ombedd att vara med i en publikundersökning om Met on Demand, och jag tänkte att varför inte. Det är ju en tjänst jag gillar i grunden, men jag måste ändå säga att när jag går igenom mina bloggposter är det två och halvt år sen som jag senaste använde mig av Met on Demand.

Undersökningen sker på ett forum, där de ställer ett antal frågor, det ska också bli intressant att se vilka andra som är där och svarar på frågor och diskuterar.

Don Pasquale som Veckans Föreställning på lördag

På lördag visar SVT Donizettis Don Pasquale som Veckans Föreställning. Kombinationen av Donizetti, James Levine som dirigent och Otto Schenk som regissör gör att jag redan nu kan se det framför mig. Det lär bli en sprakande föreställning, med bel canto som fladdrar fjäderlätt och praktfulla och tidstrogna kostymer. Jag förväntar mig något storslaget musikaliskt, men inget särskilt spännande på scenen.

Uppsättningen är från Metropolitan 2010, den har legat ute på Met on Demand ganska länge, men jag har inte tittat på den. I huvudrollerna syns Anna Netrebko, Mariuzsz Kwiecien och John Del Carlo.

Enligt SVT:s beskrivning så ska handlingen utspela sig ca 1800, men jag är ju väldigt förtjust i klädhistoria och på bilderna så är det tydligat att Netrebko har en korsett från sent 1800-tal på sig, så vi får väl se var handlingen egentligen har hamnat.

På lördag är det alltså dags.

Mitt operaår 2013

Det är dags att se tillbaka på året som gått och göra en sammanfattning.

Kvantitativ summering 
Januari 2013 hade jag sett 47 verk fördelade på 100 produktioner (29 av produktionerna har jag sett live, resten är webb/dvd/livesändning)
January 2014 har jag sett 50 verk fördelade på 107 produktioner (30 av produktionern har jag sett live, resten är webb/dvd/livesändning)

Årets nya operor
La Clemenza di Tito, Mozart
La Forza del Destino, Verdi
The Turn of the Screw, Britten

Årets liveuppsättning
Rhenguldet i Dalhalla

Årets bästa
Rhenguldet i Dalhalla

Årets miss 1
Nej, det blev varken Trollflöjten på Folkoperan eller Salome med Nina Stemme. Har insett att jag får så mycket bra opera på sommaren på nära håll att jag inte lägger ner tid och energi för att ta mig till Stockholm för att se på opera.

Årets krock
Wagner-konsert i Konsertladan vs. Malena Ernman i Dalhalla, jag skulle gärna ha sett båda men blev tvungen att välja och då blev det Wagner.

Årets konsert
Svårt att välja. Wagner-konserten höll den högsta klassen, men Broadway-konserten i Konsertladan var den som gjorde mig mest berörd.

Årets miss 2
Åka till London och köpa biljetter till Les Mis, och först senare upptäcka att Parsifal med Simon O'Neill och Renè Pape gick samma kväll

Årets upptäckt
Ok, inte opera, men jag har blivit fullständigt betagen av Les Misérables under året som gått.

Årets tröttaste
Nehej, det blir ingen opera i Dalhalla 2014 (igen) och inget nytt operahus i Stockholm heller.

Årets flytt
Att Operakullan flyttade från livejournal till blogger.

La Forza del Destino, Staatsoper 2013

I lördags bänkade jag mig för Bayerische Staatsopers webbsändning av Verdis La Forza del Destino. Med det lyckades jag också klara halva mitt nyårslöfte om att se en opera jag aldrig sett av vardera Verdi och Wagner.

Om handlingen i Forza är det väl bara att konstatera atr Verdi hade en ovanlig förmåga att välja dåliga libretti till sina operor. Här är det så många sammanträffanden och nödlösningar att jag faktiskt var tvungen att kolla upp handlingen i mitt operalexikon bara för att hänga med. Dessutom finns det en ganska irrelevant roll instoppad, det kändes som om Verdi bara hade varit tvungen att stoppa in något för en mezzo i operan också.

Om handlingen inte ör den mest dramaturgiskt fungerande så har Verdi svarat upp med någon av den vackraste musik jag har hört. Jag tycker definitivt att den slår både Otello och Aida. Det är märkligt att de enda stycken som jag hade hört tidigare var uvertyren, som är en orkesterstandard, och Leonoras Pace, pace mio. Det stycke som jag har nynnat på sedan i lördags är dock Ratamplan, som är en av mezzo-ariorna som kanske inte passar så bra in i handlingen.

Sångarna i uppsättningen är högklassiga, den som jag tycker var allra bäst var ändå Anja Harteros som Leonora. Efter hennes andra akt var jag baea helt stum, och ändå var tredje akten bättre muskaliskt. Jag blev alldeles svettig av att se Jonas Kaufmann (Alvaro) och Ludovic Tezier (don Carlo) utmana varandra i den ena halsbrytande duetten efter den andra. En särskild elogw till Teziers gestaltning av den allt galnare don Carlos.

Själva uppsättningen var ganska modern, satt i någon odefinierad tid med både 30-talskläder och hoodies. Något som inte gick att undvika var det bord som fanns mitt på scenen i varje akt. Bordet var definitivt en av snackisarna på twitter under föreställningen. Att följa twotterflödet under föreställningen var superkul. Jag har sparat ner ett urval av posterna och räknar med att posta twitterdiskussionen någon gång efter nyår.

Slutsatsen är att operan var otroligt vacker, men den kräver skickliga sångare så att man kan fokusera på annat än handlingen.

Betyget blir 3 av 5 stolar kring bordet.

Slutligen vill jag bara säga hur glad och tacksam jag är över att Bayerische Staatsoper gör de här sändningarna gratis. Det var viss tekniskt begränsning, jag kunde inte dra upp bilden i fullskärm utan att bilden laggade rejält, men Staatsoper live i vardagsrummet är en höjdare.

Livesändning La Forza del Destino

Idag är det dags för livsändning från Bayerische Staatsoper igen. Det är Verdis La Forza del Destino - Ödets makt med Anja Harteros och Jonas Kaufmann. Det är också en nyuppsättning, som hade premiär för bara någon vecka sen, så det ska bli spännande att se. Jag vet faktiskt inte vad operan handlar om, och jag tänker inte kolla upp handlingen. Det ska bli roligt att se en opera där jag inte vet vad som väntar.

Eftersom jag planerar att se den så innebär det att jag kan i alla fall klara av hälften av mitt nyårslöfte om att se en Verdi- och en Wagneropera som jag inte sett förut.

Livesändningen börjar kl. 18 på Staatsoper.tv.