La Clemenza di Tito från Drottningholm

Igår visade SVT La Clemenza di Tito från Drottningholm i somars. La Clemenza di Tito betraktas ibland som Mozarts sista opera, han skrev den samtidigt som Trollflöjten. Det var ett beställningsverk för att hylla Kejsar Leopold. Däremot är det väl oklart om han verkligen skrev hela operan på bara 18 dagar.

Det som märks av att det är ett beställningsverk, och att det har varit lite tid, är att intrigen är papperstunn. Det är svårt att tänka sig att den här operan är samtida, och av samme kompositör, som Trollflöjten eller Don Giovanni. Mycket av handlingen sker dessutom bakom scenen, och sen så berättar sångarna om vad som hände. I stort sett går det väl att säga att Tito har allt som gör att jag tycker barock-opera, och opera seria tråkigt.

Tyvärr hamnar också musiken i skymundan, jag orkar helt enkelt inte hålla koncentrationen uppe när allt bara är recitativ och sen da capo-arior. Det är tekniskt krävande för sångarna, men när Vitellias stora aria i akt 2 kommer (Non più di fiori) blir jag inte ens riktigt tagen av den.

Musiken är ändå vacker, men jag skulle hellre lyssna på enskilda stycken, än sitta igenom hela operan. Det stycke som får det att pirra i kroppen är faktiskt uvertyren, men det beror på att jag fortfarande kommer ihåg hur roligt det var att spela det när jag var med i Falu Ungdoms Filharmoniker.

Regimässigt tycker jag ändå det är intressant. Vid första anblicken kan det verka som om man försökt återskapa en äkta 1700-talsopera, men så är det inte. Sångarna rör sig snarare övertydligt stelt på scenen, och deras dräkter är moderna skapelser. Med tanke på det ganska svaga utgångsmaterialet tycker jag man har gjort operan så intressant som det går.

Det här gäller också sångarna. De har otroligt krävande stycken att jobba med, och gör det till största delen galant. Mest vill jag ändå framhålla Katija Dragojevic som verkligen får fram hur Sextus slits mellan kärleken till Vitellia och vänskapen till Titus.

Uppsättningen och sångarna drar upp betyget, men sammanfattat blir det inte mer än 4 av 10 lagerkransar.

Bild från dtm.se

Börja om från början

Det har varit tyst kring operakullan väldigt länge nu. Sanningen är den att jag helt enkelt inte har haft tid, men jag har också känt att jag varit i behov av att byta plattform. I våras började jag ett project att föra över alla mina inlägg från livejournal till wordpress, men efter att ha fått över de två första åren så orkade jag inte fortsätta.

För att få lite överblick över de tre bloggar som jag har använt mig av så bestämde jag mig för att börja om med operakullan på blogspot. Jag kommer nog inte att föra över innehållet från LJ, utan det här blir en ny kula.

Utformningen av bloggen kommer nog att växla en del innan jag har hittat en layout som jag trivs med.

Nu ska jag i alla fall tillbringa resten av kvällen med att se Titus från Drottningholm.