La Forza del Destino, Staatsoper 2013

I lördags bänkade jag mig för Bayerische Staatsopers webbsändning av Verdis La Forza del Destino. Med det lyckades jag också klara halva mitt nyårslöfte om att se en opera jag aldrig sett av vardera Verdi och Wagner.

Om handlingen i Forza är det väl bara att konstatera atr Verdi hade en ovanlig förmåga att välja dåliga libretti till sina operor. Här är det så många sammanträffanden och nödlösningar att jag faktiskt var tvungen att kolla upp handlingen i mitt operalexikon bara för att hänga med. Dessutom finns det en ganska irrelevant roll instoppad, det kändes som om Verdi bara hade varit tvungen att stoppa in något för en mezzo i operan också.

Om handlingen inte ör den mest dramaturgiskt fungerande så har Verdi svarat upp med någon av den vackraste musik jag har hört. Jag tycker definitivt att den slår både Otello och Aida. Det är märkligt att de enda stycken som jag hade hört tidigare var uvertyren, som är en orkesterstandard, och Leonoras Pace, pace mio. Det stycke som jag har nynnat på sedan i lördags är dock Ratamplan, som är en av mezzo-ariorna som kanske inte passar så bra in i handlingen.

Sångarna i uppsättningen är högklassiga, den som jag tycker var allra bäst var ändå Anja Harteros som Leonora. Efter hennes andra akt var jag baea helt stum, och ändå var tredje akten bättre muskaliskt. Jag blev alldeles svettig av att se Jonas Kaufmann (Alvaro) och Ludovic Tezier (don Carlo) utmana varandra i den ena halsbrytande duetten efter den andra. En särskild elogw till Teziers gestaltning av den allt galnare don Carlos.

Själva uppsättningen var ganska modern, satt i någon odefinierad tid med både 30-talskläder och hoodies. Något som inte gick att undvika var det bord som fanns mitt på scenen i varje akt. Bordet var definitivt en av snackisarna på twitter under föreställningen. Att följa twotterflödet under föreställningen var superkul. Jag har sparat ner ett urval av posterna och räknar med att posta twitterdiskussionen någon gång efter nyår.

Slutsatsen är att operan var otroligt vacker, men den kräver skickliga sångare så att man kan fokusera på annat än handlingen.

Betyget blir 3 av 5 stolar kring bordet.

Slutligen vill jag bara säga hur glad och tacksam jag är över att Bayerische Staatsoper gör de här sändningarna gratis. Det var viss tekniskt begränsning, jag kunde inte dra upp bilden i fullskärm utan att bilden laggade rejält, men Staatsoper live i vardagsrummet är en höjdare.

Livesändning La Forza del Destino

Idag är det dags för livsändning från Bayerische Staatsoper igen. Det är Verdis La Forza del Destino - Ödets makt med Anja Harteros och Jonas Kaufmann. Det är också en nyuppsättning, som hade premiär för bara någon vecka sen, så det ska bli spännande att se. Jag vet faktiskt inte vad operan handlar om, och jag tänker inte kolla upp handlingen. Det ska bli roligt att se en opera där jag inte vet vad som väntar.

Eftersom jag planerar att se den så innebär det att jag kan i alla fall klara av hälften av mitt nyårslöfte om att se en Verdi- och en Wagneropera som jag inte sett förut.

Livesändningen börjar kl. 18 på Staatsoper.tv.

Dåligt med operaplaner

Det känns konstigt att fast Trollflöjten har gått hela hösten på Folkoperan, Parsifal går på Operan och Nina Stemme ska sjunga Salome på Operan, så kommer det inte att bli ett enda operabesök för mig nu i höst, och det ser inte så för våren heller. Jag har faktiskt biljetter till två musikaler, istället, jag som normalt sätt inte är så jätteförtjust i musikaler. Fast nu handlar det om mina två absoluta favoriter så jag ska passa på att se Les Miserables när jag är i London i december, och sen i vår kommer Jesus Christ Superstar på turné till Sandviken.

Vad det gäller Les Mis i London är det bara en sak som är lite irriterande, jag lät min kompis som bor där välja vilken kväll vi skulle se den. Hon valde kväll, köpte biljetter, och sen kollade jag upp ROH och såg att det var den enda kvällen som det gick opera under de dagar jag är i London. Inte bara det, just den kvällen är det Parsifal med René Pape och Simon O'Neill i två av rollerna, och det hade ju inte varit så dumt att se.

Jag har också insett att jag måste snart ta mig för och genomföra mitt nyårslöfte, som ju var att se en Verdi-opera och Wagner-opera jag inte har sett tidigare. Det blir ju visserligen via webb eller DVD, men jag måste ändå göra det. I nuläget lutar jag åt att jag vill se La Traviata och Tannhäuser. La Traviata för att det känns pinsamt att som operaälskare inte ha sett den, och Tannhäuser för att det är den opera som jag har flest favoritstycken i, fast jag ändå inte har sett den.