Operadag i Vattnäs

Söndagen blev en riktigt härlig operadag. I år hade jag och min mor haft vissa problem med att bestämma vilka konserter vi skulle gå på, krockar med andra evenemang och  lite familjeangelägenheter gjorde att till slut bestämde vi oss för att bara åka på opera-picknicken, med bonusen att kunna stanna kvar på opera-jammen senare på kvällen.

Vädret var strålande, min bleka hy tyckte nog det var lite för strålande för jag fick soleksem under dagens gång. Efter att jag och mor hade haft en egen picknick redan innan operapicknicken så hamnade vi ganska långt bak på ängen. Det i kombination med att fällstolen jag satt i var väldigt låg gjorde att jag väl knappt såg någonting av sångarna, utan koncentrerade mig på att lyssna. Jag hade ju visserligen kunnat flytta på mig, men det var skönt att ligga i stolen, blunda och bara njuta.

Det fanns inget program, så jag kommer inte att gå igenom stycke för stycke, eller sångare för sångare. Programmet var ett lättsmält och mysigt program, ungefär vad jag förväntade mig av en trevlig opera-picknick. När habaneran ur Carmen kom tidigt i programmet var jag rädd att det bara skulle vara det mest populära, men i övrigt så var det faktiskt inte bara de mest kända styckena som spelades. Det absolut vackraste var ändå att höra Pers-Anna Larssons "Mon cœur s'ouvre à ta voix" ur Samson et Dalila, bara det gör besöket väl värt inträdet. Annars var det Magnus Karlbergs mellansnack och den amerikanske musikalsångaren, vars namn jag inte kommer ihåg, som var det roligaste. Att höra en kärlekssång till killen som jobbar på Starbucks var något oväntat, och oväntat är oftast bra.

Efter picknicken blev det ilfart till Orsabadet för att svalka sig, även om vattnet var så varmt att det knappast var frågan om att svalna innan vi återkom till opera-jammen.

Opera jam har gått och blivit mitt favoritinslag på Sångfesten,  i alla fall de två gånger jag nu har varit där. Visst rösterna var lite slitna och allt var inte inövat, särskilt för pianistens del, men det är det som är charmen. Att se, och höra, skickliga sångare som slappnar av, trivs och verkar ha väldigt roligt de med är bara så underbart. Ibland på konserter kan jag få intrycket att det informella är lite väl inövat, men det gäller inte här. Musikaliskt fanns det också fler höjdpunkter här än på operapicknicken. Anne Wik Larssens eldiga tango är nog det som sitter fast starkast i minnet. Sen var det några vändor ner i det som Göran Eliasson kallade musikalträsket, men vad gör det när ett av styckena han framförde var "Bring him home" ur Les Miserables. Det är ett stycke jag under lång tid tyckte var dåligt, innan jag insåg att det berodde på alla dessa musikalsångare som måste pressa och kämpa för att komma i närheten av tonerna, att höra en bra tenor sjunga den, ja då får jag numera riktigt pirr i hela kroppen.

Totalt blev det en helhärlig operasommardag, precis som det ska vara. Jag vet också att jag tycker det är bra när jag inte kan vänta tills nästa chans att få höra något live, och det dröjer faktiskt inte så länge till. Under kvällen gjordes det nämligen reklam för en konsert som jag har sett fram emot ända sedan i höstas, när jag började ana vad som skulle komma...jag ska försöka komma tillbaka mer om det snart.

Härligt

Jag har inte varit aktiv på länge nu, men här sitter jag i solen vid stranden i Orsa. Jag har varit på operapicknick i Vattnäs och nu blir det bad innan det är dags att åka tillbaka till Vattnäs och lyssna på operajam. Svårt att få en bättre operadag.