Metropolitan

För ca en vecka sen var det alltså dags för mig att gå och se Trollflöjten på Metropolitan. Det var en överväldigande kväll, så jag kommer att dela upp min beskrivning i två delar, dels själva besöket och dels själva operan.

 Det är maffigt när man går in på platsen framför operan och ser fasaden av själva Metropolitan, som jag har sett så många gånger via livesändning och filmer.

Selfie med mamma framför operan

Det blev inte sämre när man gick in. För den som är intresserad av musik så har affären i Metropolitan ett otroligt utbud på CD, DVD och bluray, inclusive i stort sett alla deras HD-sändningar. Det finns också en hel del roliga souvenirer, och smycken, med inspiration av säsongens föreställningar. Jag köpte ändå ingenting eftersom jag inte hittade något med anknytning till varken Ringen eller Trollflöjten.

På grund av en miss i tunnelbanan, där informationen är minst sagt bristfälligt, hade vi åkt förbi stället där vi tänkt gå av och äta, så vi bestämde oss för att äta på plats på Metropolitan. Restaurangen var endast tillgänglig med biljetten, så på väg dit passerade vi också själva entréhallen.

Det var trappor som bara var gjorda för att glida nerför i långklänning. Överlag var det också väldigt roligt att se att många var uppklädda till tänderna, betydligt mer än i Stockholm. Visst såg jag några i t-shirt och shorts, men för de flesta var det galaklädsel som gällde.

Restaurangen på andra våningen var en av de lyxigaste jag varit på. Vi fick plats för oss två även utan bokning, men jag skulle nog rekommendera att boka om man planerar att äta där. Det var helt klart mer än vi förväntade oss. Här sitter vi redo att mumsa i oss kvällens special, risotto med generösa mängder vit tryffel, och ett glas vis. Det var inte billigt, men det fick det vara värt nu när vi gjorde en helkväll på Metropolitan. För den som gillar efterrätter tyckte jag det var trevligt att det gick att beställa att efterrätten stod framdukad i pausen i föreställningen.

Efter maten hade vi lite tid att gå runt innan föreställningen, och hitta var vi skulle gå in. Det här med informationsskyltar verkar inte vara amerikanarnas starkaste sida. På hela nedervåningen var det roligt att se bilder på stjärnor som sjungit/sjunger där. De flesta fanns på en fotovägg och för de största stjärnorna var det oljemålningar och byster.

Som kulla var det naturligtvis nödvändigt att se bysten av Jussi Björling.

Till slut var det dags att gå in i salongen. Då äntligen kom också förklaringen till varför jag inte hittat någonstans att köpa program. De delade ut gratis programhäften när man gick in. Lite tråkigt var det att programmet bara nämnde vilka som sjön och handlingen i operan, det var ingenting om regin eller tankarna bakom.

Själva scenen är väldigt hög, jag blev förvånad, men det är alltså fem rader med balkonger upp. Det måste vara en utmaning att göra uppsättningar som tar tillvara på all rymd på scenen, för att bara hålla till på scengolvet är att bara ta tillvara på en bråkdel av utrymmet.

Det var intressant att se deras version av textsystem. Istället för att ha en textremsa ovan eller under scenen så fanns det en liten display i stolen framför. Det gick att välja på engelska, tyska och spanska i språk. Eftersom jag kan Trollflöjten riktig bra så valde jag att stänga av textningen, men i efterhand hade det varit intressant att se hur det var att följa texten och det som utspelade sig på scen.

I pausen valde vi att istället för efterrätt i restaurangen så blev det ett glas prosecco och en chokladkaka nere i baren.

Recension på föreställningen kommer separat.

Mitt och mammas ätäventyr i New York går att läsa om här.

Bara en vecka kvar

Om en vecka kommer jag att göra något jag har drömt om väldigt länge, nästan sådär att man trodde att det inte skulle bli av.

Den 11 oktober ska jag se Trollflöjten på Metropolitan, med René Pape som Sarastro.

Jag och mamma bestämde att vi skulle åka till New York i våras, för båda av oss var det självklart att är vi där, då ska vi gå på Metropolitan. Sen började jag kolla programmet för våra dagar där och upptäckte att det faktiskt är Trollflöjten som går på lördagen när vi är där. Trollflöjten är min absoluta favoritopera och jag har faktiskt svårt att sätta ord för hur mycket den betyder för mig, och nu får jag chansen att se den på en av världens mest kända operascener.

När jag såg att det var Trollflöjten blev jag överlycklig, och jag blev inte mindre lycklig över att se att René Pape kommer att sjunga Sarastro. Han har en underbar röst, och han har varit en favorit sen jag såg honom i Kenneth Branaghs filmversion av Trolllöjten, att få höra honom live och se honom agera känns fantastiskt. Jag försöker ändå att tänka att saker kan hända, båda gångerna jag varit på Les Miserables har ju minst en av huvudrollerna sjungits av ersättare, men om allt går som planerat får jag äntligen se och höra honom.

Det jag är lite nyfiken på är vilken uppsättning det är. Det står på Metropolitans hemsida att uppsättningen är fullängd och på tyska, vilket skulle kunna tyda på att det inte är samma uppsättning som de har på Metplayer, eftersom det är en förkortad variant på engelska. Det kan ju vara att det är samma uppsättning, men i en fullständig version, eller så är det en ny uppsättning.

Jag tycker i alla fall det är en väldigt bra anledning till att inte gå och se Macbeth som livesändning i Falun samma dag. Macbeth är matinéföreställningen och Trollflöjten är kvällsföreställningen på Metropolitan.

Kortversion av Falu Rödfärgskonserten

Falu Rödfärg har lagt upp en film om konserten. Filmen är ca 15 min lång, och själva konserten börjar ca 7:30 in, innan är det en del om förberedelserna.

Äntligen program för digitala visningar i Falun

Faluns Folkets hus har inte uppdaterat sin hemsida och har fortfarande förra säsongens program uppe. Det här gjorde att jag började bli rejält orolig över att det inte skulle bli några digitala visningar den här säsongen. Tack och lov hittade jag dock programmet via Visit Södra Dalarnas hemsida, där man kan köpa biljetterna så här är säsongens sändningar.

11 oktober - Macbeth av Giuseppe Verdi.
Jag kommer inte att gå på den här operan, men jag har en väldigt bra anledning som jag kommer att återkomma till längre fram.

18 oktober - Figaros bröllop av WA Mozart
Jag tycker ju Figaros bröllop är lite överskattad, den är inte alls så rolig som sitt rykte. Det här blir nog helt och hållet en fråga om dagsformen, om jag känner ett väldigt sug efter att gå på opera så bestämmer jag mig nog precis innan.

Sen blir det att vänta till nästa år för fler föreställningar

17 januari - Glada änkan av Lehár
Rolig operett, den är jag definitivt sugen att gå på.

31 januari - Hoffmans äventyr av Offenbach
Hoffmans äventyr står på min önskelista över operar att se.

14 februari - Iolanta/Riddar Blåskäggs borg av Tjajkovskij/Bartok
Jag har ingen lust att se operorna, och dessutom är jag antagligen upptagen den helgen.

25 april - Cavalleria Rusticana/Pagliacci av Mascagni/Leoncavallo
En verkligt klassisk duo, och ja, jag borde nog se den någon gång bara just för att de är sådan klassiker.

Överlag är det ett bättre urval tycker jag än förra året, men jag är verkligen besviken över att Falun inte visar Mästersångarna från Nürnberg av Wagner. Jag var också nyfiken på La Donna del Lago av Rossini. Däremot hade jag nog inte gått och sett varken Carmen eller Barberaren i Sevilla den här säsongen heller.

Lite förhandstitt inför imrogon

Hela veckan har det byggts scen nere på botten av Stora Stöten.

Det här kortet tog jag i tisdags. Nu idag är scenen färdig, och det mesta runtomkring börjar också hamna på plats.

De har börjat repa också, så jag stod och lyssnade lite där uppe på kanten. Det blir nog en bra konsert imorgon. Rejäla kläder rekommenderas, det brukar vara kallt nere på botten av Stöten.

Falu Gruva i operahistorien

I mitt förra inlägg om Falu Rödfärgs jubileumskonsert nämnde jag att Falu Gruva faktiskt redan har en plats i operahistorien. Det finns faktiskt två fullbordade operor samt ett utkast. Alla dessa verk bygger på historien om gruvdrängen Fet-Mats Israelsson.

Den sanna historien är att Mats Israelsson arbetade som gruvdräng i Falu Gruva 1677, han omkom i ett ras men hittades inte förrän 1719. När kroppen hittades hade den legat i det mineralhaltiga vattnet i gruvan och helt konserverats, till och med snuset i fickan var fortfarande färskt. En av dem som slutligen kunde identifiera kroppen av en gammal gumma, Margareta Olsdotter, som kunde berätta att det var kvarlevorna efter hennes döde fästman, som försvunnit bara två veckor innan deras bröllop. Den här historien har plockats upp så mycket att det inom europeisk litteratur faktiskt går att tala om ett Fet-Mats-motiv. Den mest kända varianten är ett diktverk, Die Bergwerke zu Falun, av ETA Hoffman, och det är detta diktverk som till stora delar ligger till grund för operorna om Fet-Mats och Falu Gruva. En varaktig förändring är att Hoffman ändrade namnet på Fet-Mats till Elis Fröbom, och det är med det namnet, eller någon variant, han gått in i musikhistorien.

Den första operan som fullbordades var Der Haideschacht av Franz von Holstein. Idag är han inte så känd, men Der Haideschacht spelades en hel del i Tyskland under andra halvan av 1800-talet. Det enda som finns kvar av originalhistorien är egentligen att den utspelar sig kring en gruva, själva historien om Fet-Mats används snarare som en bakgrund.

En annan som klart inspirerades av Hoffmann var Hugo von Hofmannssthal. Han skrev ett helt diktverk med titeln Das Bergwverk zu Falun. Hoffmannsthal har ju också skrivit libretton till Frau  ohne Schatten och Rosenkavaljeren, men Das Bergwerk zu Falun plockade inte Rickard Strauss upp och gjorde opera av. Det kom däremot en opera på Das Bergwerk zu Falun, men det var 1960. Då tonsatte Rudolf Wagner-Regeny diktverket, med rejäla förkortningar från Hofmannsthals originaltexter. Verket framfördes vid Salzburgfestivalen 1961, men fick ett väldigt svalt mottaggande och sen dess har det inte uppförts igen vad jag vet.

Trots att det alltså finns två färdiga operor om Falu Gruva är det ändå utkastet som är det mest kända. 1842 refuserade operan i Paris en föreslagen opera med titeln Die Bergwerke zu Falun. Den som skrev det refuserade verket var Richard Wagner. Tänk så nära det var att det hade blivit en äkta Wagner-opera om Falu Gruva....

...Dessvärre är det inte fullt så enkelt. Richard Wagner hade visst skrivit utkastet till operan, men det var på uppdrag av vännen Josef Dessauer, som var den som skulle ha skrivit musiken om de hade lyckats sälja operan. Hade Wagner verkligen varit intresserad att fullfölja operan hade det nog inte varit omöjligt för honom att slutföra den senare i sin karriär. Utkastet har publicerats och det finns en del intressanta saker i det faktiskt. En är att det som i stort sett alla andra har tagit som huvuddrag i historien, den om den unge gruvdrängen som känns igen av en gammal gumma, den har Wagner skippat. Istället slutar operan med att Mats, eller Elis som han heter här, rusar in i gruvan och dör i ett ras. Intressant är alltså att den kvinnliga huvudpersonen, fästmön, inte dör och inte förenas de två älskande i döden heller.

En anledning till att Parisoperan inte köpte in verket kan nog vara att vid den här tiden krävde de alltid en balett i andra akten, för att väcka upp publiken som hade somnat. I scenanvisningarna till andra akten har Wagner skrivit "teaterscenen är alldeles mörk och föreställer ett gruvschakt". Inte så lämpligt om man vill ha en glad och upplyftande balett.

Fet-Mats gravsten vid Stora Kopparbergs kyrka i Falun

Falu Rödfärgs Jubielumskonsert

Snart är det dags för konserten jag har väntat på väldigt länge, så jag tänkte göra en lite reklam för den så jag inte blir ensam i publiken.

I år fyller Falu Rödfärg 250 år, för en kortfattad historia kan man läsa historiekullans inlägg om färgen. Jag arbetar vid Falu Gruva, och även om Falu Gruva och Falu Rödfärg idag är helt skilda åt så delar vi ändå historia och är grannar. Det betyder att i samband med jubileumsåret fick vi vid gruvan höra talas om en del av planerna. I höstas var det uppstart för planeringen, och då fick jag vara med om något av det vackraste jag har hört. Uppstarten skedde nämligen på en plattform i dagbrottet Stora Stöten, dit de som skulle vara med och planera togs och fick höra en cellosolist sitta och spela i dagbrottet. Eftersom folk inte får vara där utan behörig personal från Falu Gruva hade jag turen att få stå i bakgrunden  och bara lyssna. Det var en kall och dimmig höstdag, vilket ger en väldigt speciell stämning och det var bara så vackert. Då började jag ana lite vad som skulle hända. Dessutom såg jag att Göran Eliasson var en av de närvarande.

I vintras fick jag vet att det skulle bli någon form av konsert, och jag ställde in mig på att det är den kosert jag måste gå på i sommar. För ett tag sen så släpptes biljetterna och informationen, och det är väl bara att konstatera det kommer att bli en maffig konsert.

Så här står det på hemisdan

De stora kompositörernas verk, Beethoven, Rossini, Mozart, Grieg, Vivaldi, Händel m fl, framförs av Dalarnas egen orkester Dalasinfoniettan tillsammans med några av Sveriges främsta soloartister. I händelsernas och berättelsens centrum står gruvdrängen Fet-Mats Israelsson. Hans osannolika livsöde vid gruvan under 1600-talet understryker mystiken och fascinationen kring världsarvet i Falun.

Sångarna som medverkar är: Maria Keohane, Carl Ackerfeldt, Anne Wik Larssen, Magnus Karlberg, Carolina Bengstdotter Ljung, Göran Eliasson och Henning von Schulman. Bekanta namn för dem som varit i Vattnäs.

Miljön konserten kommer att var i här Stora Stöten

 scenen kommer att vara ganska exakt där de två maskinerna står. Det är inte lika bra akustik som i Dalhalla, Margareta Dellerfors ska enligt vad jag har hört provat i Stora Stöten innan hon hittade Dalhalla, men jag skulle nog säga att miljön är ännu mer magisk än kalkbrottet i Rättvik. Det är dessutom en plats som finns i operahistorien, och nästan kunde ha blivit en välkänd del av operahistorien eftersom Wagner faktiskt skrev ett utkast till ett librettot med titeln "Die Bergwerke zu Falun".

Biljetterna säljs via Visit Södra Dalarna, och mer informations finns här.

Jag hoppas vi ses där nere!