onsdag 1 oktober 2014
Kortversion av Falu Rödfärgskonserten
Falu Rödfärg har lagt upp en film om konserten. Filmen är ca 15 min lång, och själva konserten börjar ca 7:30 in, innan är det en del om förberedelserna.
tisdag 23 september 2014
Äntligen program för digitala visningar i Falun
Faluns Folkets hus har inte uppdaterat sin hemsida och har fortfarande förra säsongens program uppe. Det här gjorde att jag började bli rejält orolig över att det inte skulle bli några digitala visningar den här säsongen. Tack och lov hittade jag dock programmet via Visit Södra Dalarnas hemsida, där man kan köpa biljetterna så här är säsongens sändningar.
11 oktober - Macbeth av Giuseppe Verdi.
Jag kommer inte att gå på den här operan, men jag har en väldigt bra anledning som jag kommer att återkomma till längre fram.
18 oktober - Figaros bröllop av WA Mozart
Jag tycker ju Figaros bröllop är lite överskattad, den är inte alls så rolig som sitt rykte. Det här blir nog helt och hållet en fråga om dagsformen, om jag känner ett väldigt sug efter att gå på opera så bestämmer jag mig nog precis innan.
Sen blir det att vänta till nästa år för fler föreställningar
17 januari - Glada änkan av Lehár
Rolig operett, den är jag definitivt sugen att gå på.
31 januari - Hoffmans äventyr av Offenbach
Hoffmans äventyr står på min önskelista över operar att se.
14 februari - Iolanta/Riddar Blåskäggs borg av Tjajkovskij/Bartok
Jag har ingen lust att se operorna, och dessutom är jag antagligen upptagen den helgen.
25 april - Cavalleria Rusticana/Pagliacci av Mascagni/Leoncavallo
En verkligt klassisk duo, och ja, jag borde nog se den någon gång bara just för att de är sådan klassiker.
Överlag är det ett bättre urval tycker jag än förra året, men jag är verkligen besviken över att Falun inte visar Mästersångarna från Nürnberg av Wagner. Jag var också nyfiken på La Donna del Lago av Rossini. Däremot hade jag nog inte gått och sett varken Carmen eller Barberaren i Sevilla den här säsongen heller.
11 oktober - Macbeth av Giuseppe Verdi.
Jag kommer inte att gå på den här operan, men jag har en väldigt bra anledning som jag kommer att återkomma till längre fram.
18 oktober - Figaros bröllop av WA Mozart
Jag tycker ju Figaros bröllop är lite överskattad, den är inte alls så rolig som sitt rykte. Det här blir nog helt och hållet en fråga om dagsformen, om jag känner ett väldigt sug efter att gå på opera så bestämmer jag mig nog precis innan.
Sen blir det att vänta till nästa år för fler föreställningar
17 januari - Glada änkan av Lehár
Rolig operett, den är jag definitivt sugen att gå på.
31 januari - Hoffmans äventyr av Offenbach
Hoffmans äventyr står på min önskelista över operar att se.
14 februari - Iolanta/Riddar Blåskäggs borg av Tjajkovskij/Bartok
Jag har ingen lust att se operorna, och dessutom är jag antagligen upptagen den helgen.
25 april - Cavalleria Rusticana/Pagliacci av Mascagni/Leoncavallo
En verkligt klassisk duo, och ja, jag borde nog se den någon gång bara just för att de är sådan klassiker.
Överlag är det ett bättre urval tycker jag än förra året, men jag är verkligen besviken över att Falun inte visar Mästersångarna från Nürnberg av Wagner. Jag var också nyfiken på La Donna del Lago av Rossini. Däremot hade jag nog inte gått och sett varken Carmen eller Barberaren i Sevilla den här säsongen heller.
fredag 22 augusti 2014
Lite förhandstitt inför imrogon
Hela veckan har det byggts scen nere på botten av Stora Stöten.
Det här kortet tog jag i tisdags. Nu idag är scenen färdig, och det mesta runtomkring börjar också hamna på plats.
De har börjat repa också, så jag stod och lyssnade lite där uppe på kanten. Det blir nog en bra konsert imorgon. Rejäla kläder rekommenderas, det brukar vara kallt nere på botten av Stöten.
De har börjat repa också, så jag stod och lyssnade lite där uppe på kanten. Det blir nog en bra konsert imorgon. Rejäla kläder rekommenderas, det brukar vara kallt nere på botten av Stöten.
tisdag 12 augusti 2014
Falu Gruva i operahistorien
I mitt förra inlägg om Falu Rödfärgs jubileumskonsert nämnde jag att Falu Gruva faktiskt redan har en plats i operahistorien. Det finns faktiskt två fullbordade operor samt ett utkast. Alla dessa verk bygger på historien om gruvdrängen Fet-Mats Israelsson.
Den sanna historien är att Mats Israelsson arbetade som gruvdräng i Falu Gruva 1677, han omkom i ett ras men hittades inte förrän 1719. När kroppen hittades hade den legat i det mineralhaltiga vattnet i gruvan och helt konserverats, till och med snuset i fickan var fortfarande färskt. En av dem som slutligen kunde identifiera kroppen av en gammal gumma, Margareta Olsdotter, som kunde berätta att det var kvarlevorna efter hennes döde fästman, som försvunnit bara två veckor innan deras bröllop. Den här historien har plockats upp så mycket att det inom europeisk litteratur faktiskt går att tala om ett Fet-Mats-motiv. Den mest kända varianten är ett diktverk, Die Bergwerke zu Falun, av ETA Hoffman, och det är detta diktverk som till stora delar ligger till grund för operorna om Fet-Mats och Falu Gruva. En varaktig förändring är att Hoffman ändrade namnet på Fet-Mats till Elis Fröbom, och det är med det namnet, eller någon variant, han gått in i musikhistorien.
Den första operan som fullbordades var Der Haideschacht av Franz von Holstein. Idag är han inte så känd, men Der Haideschacht spelades en hel del i Tyskland under andra halvan av 1800-talet. Det enda som finns kvar av originalhistorien är egentligen att den utspelar sig kring en gruva, själva historien om Fet-Mats används snarare som en bakgrund.
En annan som klart inspirerades av Hoffmann var Hugo von Hofmannssthal. Han skrev ett helt diktverk med titeln Das Bergwverk zu Falun. Hoffmannsthal har ju också skrivit libretton till Frau ohne Schatten och Rosenkavaljeren, men Das Bergwerk zu Falun plockade inte Rickard Strauss upp och gjorde opera av. Det kom däremot en opera på Das Bergwerk zu Falun, men det var 1960. Då tonsatte Rudolf Wagner-Regeny diktverket, med rejäla förkortningar från Hofmannsthals originaltexter. Verket framfördes vid Salzburgfestivalen 1961, men fick ett väldigt svalt mottaggande och sen dess har det inte uppförts igen vad jag vet.
Trots att det alltså finns två färdiga operor om Falu Gruva är det ändå utkastet som är det mest kända. 1842 refuserade operan i Paris en föreslagen opera med titeln Die Bergwerke zu Falun. Den som skrev det refuserade verket var Richard Wagner. Tänk så nära det var att det hade blivit en äkta Wagner-opera om Falu Gruva....
...Dessvärre är det inte fullt så enkelt. Richard Wagner hade visst skrivit utkastet till operan, men det var på uppdrag av vännen Josef Dessauer, som var den som skulle ha skrivit musiken om de hade lyckats sälja operan. Hade Wagner verkligen varit intresserad att fullfölja operan hade det nog inte varit omöjligt för honom att slutföra den senare i sin karriär. Utkastet har publicerats och det finns en del intressanta saker i det faktiskt. En är att det som i stort sett alla andra har tagit som huvuddrag i historien, den om den unge gruvdrängen som känns igen av en gammal gumma, den har Wagner skippat. Istället slutar operan med att Mats, eller Elis som han heter här, rusar in i gruvan och dör i ett ras. Intressant är alltså att den kvinnliga huvudpersonen, fästmön, inte dör och inte förenas de två älskande i döden heller.
En anledning till att Parisoperan inte köpte in verket kan nog vara att vid den här tiden krävde de alltid en balett i andra akten, för att väcka upp publiken som hade somnat. I scenanvisningarna till andra akten har Wagner skrivit "teaterscenen är alldeles mörk och föreställer ett gruvschakt". Inte så lämpligt om man vill ha en glad och upplyftande balett.
Den sanna historien är att Mats Israelsson arbetade som gruvdräng i Falu Gruva 1677, han omkom i ett ras men hittades inte förrän 1719. När kroppen hittades hade den legat i det mineralhaltiga vattnet i gruvan och helt konserverats, till och med snuset i fickan var fortfarande färskt. En av dem som slutligen kunde identifiera kroppen av en gammal gumma, Margareta Olsdotter, som kunde berätta att det var kvarlevorna efter hennes döde fästman, som försvunnit bara två veckor innan deras bröllop. Den här historien har plockats upp så mycket att det inom europeisk litteratur faktiskt går att tala om ett Fet-Mats-motiv. Den mest kända varianten är ett diktverk, Die Bergwerke zu Falun, av ETA Hoffman, och det är detta diktverk som till stora delar ligger till grund för operorna om Fet-Mats och Falu Gruva. En varaktig förändring är att Hoffman ändrade namnet på Fet-Mats till Elis Fröbom, och det är med det namnet, eller någon variant, han gått in i musikhistorien.
Den första operan som fullbordades var Der Haideschacht av Franz von Holstein. Idag är han inte så känd, men Der Haideschacht spelades en hel del i Tyskland under andra halvan av 1800-talet. Det enda som finns kvar av originalhistorien är egentligen att den utspelar sig kring en gruva, själva historien om Fet-Mats används snarare som en bakgrund.
En annan som klart inspirerades av Hoffmann var Hugo von Hofmannssthal. Han skrev ett helt diktverk med titeln Das Bergwverk zu Falun. Hoffmannsthal har ju också skrivit libretton till Frau ohne Schatten och Rosenkavaljeren, men Das Bergwerk zu Falun plockade inte Rickard Strauss upp och gjorde opera av. Det kom däremot en opera på Das Bergwerk zu Falun, men det var 1960. Då tonsatte Rudolf Wagner-Regeny diktverket, med rejäla förkortningar från Hofmannsthals originaltexter. Verket framfördes vid Salzburgfestivalen 1961, men fick ett väldigt svalt mottaggande och sen dess har det inte uppförts igen vad jag vet.
Trots att det alltså finns två färdiga operor om Falu Gruva är det ändå utkastet som är det mest kända. 1842 refuserade operan i Paris en föreslagen opera med titeln Die Bergwerke zu Falun. Den som skrev det refuserade verket var Richard Wagner. Tänk så nära det var att det hade blivit en äkta Wagner-opera om Falu Gruva....
...Dessvärre är det inte fullt så enkelt. Richard Wagner hade visst skrivit utkastet till operan, men det var på uppdrag av vännen Josef Dessauer, som var den som skulle ha skrivit musiken om de hade lyckats sälja operan. Hade Wagner verkligen varit intresserad att fullfölja operan hade det nog inte varit omöjligt för honom att slutföra den senare i sin karriär. Utkastet har publicerats och det finns en del intressanta saker i det faktiskt. En är att det som i stort sett alla andra har tagit som huvuddrag i historien, den om den unge gruvdrängen som känns igen av en gammal gumma, den har Wagner skippat. Istället slutar operan med att Mats, eller Elis som han heter här, rusar in i gruvan och dör i ett ras. Intressant är alltså att den kvinnliga huvudpersonen, fästmön, inte dör och inte förenas de två älskande i döden heller.
En anledning till att Parisoperan inte köpte in verket kan nog vara att vid den här tiden krävde de alltid en balett i andra akten, för att väcka upp publiken som hade somnat. I scenanvisningarna till andra akten har Wagner skrivit "teaterscenen är alldeles mörk och föreställer ett gruvschakt". Inte så lämpligt om man vill ha en glad och upplyftande balett.
 |
| Fet-Mats gravsten vid Stora Kopparbergs kyrka i Falun |
måndag 4 augusti 2014
Falu Rödfärgs Jubielumskonsert
Snart är det dags för konserten jag har väntat på väldigt länge, så jag tänkte göra en lite reklam för den så jag inte blir ensam i publiken.
I år fyller Falu Rödfärg 250 år, för en kortfattad historia kan man läsa historiekullans inlägg om färgen. Jag arbetar vid Falu Gruva, och även om Falu Gruva och Falu Rödfärg idag är helt skilda åt så delar vi ändå historia och är grannar. Det betyder att i samband med jubileumsåret fick vi vid gruvan höra talas om en del av planerna. I höstas var det uppstart för planeringen, och då fick jag vara med om något av det vackraste jag har hört. Uppstarten skedde nämligen på en plattform i dagbrottet Stora Stöten, dit de som skulle vara med och planera togs och fick höra en cellosolist sitta och spela i dagbrottet. Eftersom folk inte får vara där utan behörig personal från Falu Gruva hade jag turen att få stå i bakgrunden och bara lyssna. Det var en kall och dimmig höstdag, vilket ger en väldigt speciell stämning och det var bara så vackert. Då började jag ana lite vad som skulle hända. Dessutom såg jag att Göran Eliasson var en av de närvarande.
I vintras fick jag vet att det skulle bli någon form av konsert, och jag ställde in mig på att det är den kosert jag måste gå på i sommar. För ett tag sen så släpptes biljetterna och informationen, och det är väl bara att konstatera det kommer att bli en maffig konsert.
Så här står det på hemisdan
Miljön konserten kommer att var i här Stora Stöten
scenen kommer att vara ganska exakt där de två maskinerna står. Det är inte lika bra akustik som i Dalhalla, Margareta Dellerfors ska enligt vad jag har hört provat i Stora Stöten innan hon hittade Dalhalla, men jag skulle nog säga att miljön är ännu mer magisk än kalkbrottet i Rättvik. Det är dessutom en plats som finns i operahistorien, och nästan kunde ha blivit en välkänd del av operahistorien eftersom Wagner faktiskt skrev ett utkast till ett librettot med titeln "Die Bergwerke zu Falun".
Biljetterna säljs via Visit Södra Dalarna, och mer informations finns här.
Jag hoppas vi ses där nere!
I år fyller Falu Rödfärg 250 år, för en kortfattad historia kan man läsa historiekullans inlägg om färgen. Jag arbetar vid Falu Gruva, och även om Falu Gruva och Falu Rödfärg idag är helt skilda åt så delar vi ändå historia och är grannar. Det betyder att i samband med jubileumsåret fick vi vid gruvan höra talas om en del av planerna. I höstas var det uppstart för planeringen, och då fick jag vara med om något av det vackraste jag har hört. Uppstarten skedde nämligen på en plattform i dagbrottet Stora Stöten, dit de som skulle vara med och planera togs och fick höra en cellosolist sitta och spela i dagbrottet. Eftersom folk inte får vara där utan behörig personal från Falu Gruva hade jag turen att få stå i bakgrunden och bara lyssna. Det var en kall och dimmig höstdag, vilket ger en väldigt speciell stämning och det var bara så vackert. Då började jag ana lite vad som skulle hända. Dessutom såg jag att Göran Eliasson var en av de närvarande.
I vintras fick jag vet att det skulle bli någon form av konsert, och jag ställde in mig på att det är den kosert jag måste gå på i sommar. För ett tag sen så släpptes biljetterna och informationen, och det är väl bara att konstatera det kommer att bli en maffig konsert.
Så här står det på hemisdan
De stora kompositörernas verk, Beethoven, Rossini, Mozart, Grieg, Vivaldi, Händel m fl, framförs av Dalarnas egen orkester Dalasinfoniettan tillsammans med några av Sveriges främsta soloartister. I händelsernas och berättelsens centrum står gruvdrängen Fet-Mats Israelsson. Hans osannolika livsöde vid gruvan under 1600-talet understryker mystiken och fascinationen kring världsarvet i Falun.Sångarna som medverkar är: Maria Keohane, Carl Ackerfeldt, Anne Wik Larssen, Magnus Karlberg, Carolina Bengstdotter Ljung, Göran Eliasson och Henning von Schulman. Bekanta namn för dem som varit i Vattnäs.
Miljön konserten kommer att var i här Stora Stöten
Biljetterna säljs via Visit Södra Dalarna, och mer informations finns här.
Jag hoppas vi ses där nere!
tisdag 22 juli 2014
Operadag i Vattnäs
Söndagen blev en riktigt härlig operadag. I år hade jag och min mor haft vissa problem med att bestämma vilka konserter vi skulle gå på, krockar med andra evenemang och lite familjeangelägenheter gjorde att till slut bestämde vi oss för att bara åka på opera-picknicken, med bonusen att kunna stanna kvar på opera-jammen senare på kvällen.
Vädret var strålande, min bleka hy tyckte nog det var lite för strålande för jag fick soleksem under dagens gång. Efter att jag och mor hade haft en egen picknick redan innan operapicknicken så hamnade vi ganska långt bak på ängen. Det i kombination med att fällstolen jag satt i var väldigt låg gjorde att jag väl knappt såg någonting av sångarna, utan koncentrerade mig på att lyssna. Jag hade ju visserligen kunnat flytta på mig, men det var skönt att ligga i stolen, blunda och bara njuta.
Det fanns inget program, så jag kommer inte att gå igenom stycke för stycke, eller sångare för sångare. Programmet var ett lättsmält och mysigt program, ungefär vad jag förväntade mig av en trevlig opera-picknick. När habaneran ur Carmen kom tidigt i programmet var jag rädd att det bara skulle vara det mest populära, men i övrigt så var det faktiskt inte bara de mest kända styckena som spelades. Det absolut vackraste var ändå att höra Pers-Anna Larssons "Mon cœur s'ouvre à ta voix" ur Samson et Dalila, bara det gör besöket väl värt inträdet. Annars var det Magnus Karlbergs mellansnack och den amerikanske musikalsångaren, vars namn jag inte kommer ihåg, som var det roligaste. Att höra en kärlekssång till killen som jobbar på Starbucks var något oväntat, och oväntat är oftast bra.
Efter picknicken blev det ilfart till Orsabadet för att svalka sig, även om vattnet var så varmt att det knappast var frågan om att svalna innan vi återkom till opera-jammen.
Opera jam har gått och blivit mitt favoritinslag på Sångfesten, i alla fall de två gånger jag nu har varit där. Visst rösterna var lite slitna och allt var inte inövat, särskilt för pianistens del, men det är det som är charmen. Att se, och höra, skickliga sångare som slappnar av, trivs och verkar ha väldigt roligt de med är bara så underbart. Ibland på konserter kan jag få intrycket att det informella är lite väl inövat, men det gäller inte här. Musikaliskt fanns det också fler höjdpunkter här än på operapicknicken. Anne Wik Larssens eldiga tango är nog det som sitter fast starkast i minnet. Sen var det några vändor ner i det som Göran Eliasson kallade musikalträsket, men vad gör det när ett av styckena han framförde var "Bring him home" ur Les Miserables. Det är ett stycke jag under lång tid tyckte var dåligt, innan jag insåg att det berodde på alla dessa musikalsångare som måste pressa och kämpa för att komma i närheten av tonerna, att höra en bra tenor sjunga den, ja då får jag numera riktigt pirr i hela kroppen.
Totalt blev det en helhärlig operasommardag, precis som det ska vara. Jag vet också att jag tycker det är bra när jag inte kan vänta tills nästa chans att få höra något live, och det dröjer faktiskt inte så länge till. Under kvällen gjordes det nämligen reklam för en konsert som jag har sett fram emot ända sedan i höstas, när jag började ana vad som skulle komma...jag ska försöka komma tillbaka mer om det snart.
Vädret var strålande, min bleka hy tyckte nog det var lite för strålande för jag fick soleksem under dagens gång. Efter att jag och mor hade haft en egen picknick redan innan operapicknicken så hamnade vi ganska långt bak på ängen. Det i kombination med att fällstolen jag satt i var väldigt låg gjorde att jag väl knappt såg någonting av sångarna, utan koncentrerade mig på att lyssna. Jag hade ju visserligen kunnat flytta på mig, men det var skönt att ligga i stolen, blunda och bara njuta.
Det fanns inget program, så jag kommer inte att gå igenom stycke för stycke, eller sångare för sångare. Programmet var ett lättsmält och mysigt program, ungefär vad jag förväntade mig av en trevlig opera-picknick. När habaneran ur Carmen kom tidigt i programmet var jag rädd att det bara skulle vara det mest populära, men i övrigt så var det faktiskt inte bara de mest kända styckena som spelades. Det absolut vackraste var ändå att höra Pers-Anna Larssons "Mon cœur s'ouvre à ta voix" ur Samson et Dalila, bara det gör besöket väl värt inträdet. Annars var det Magnus Karlbergs mellansnack och den amerikanske musikalsångaren, vars namn jag inte kommer ihåg, som var det roligaste. Att höra en kärlekssång till killen som jobbar på Starbucks var något oväntat, och oväntat är oftast bra.
Efter picknicken blev det ilfart till Orsabadet för att svalka sig, även om vattnet var så varmt att det knappast var frågan om att svalna innan vi återkom till opera-jammen.
Opera jam har gått och blivit mitt favoritinslag på Sångfesten, i alla fall de två gånger jag nu har varit där. Visst rösterna var lite slitna och allt var inte inövat, särskilt för pianistens del, men det är det som är charmen. Att se, och höra, skickliga sångare som slappnar av, trivs och verkar ha väldigt roligt de med är bara så underbart. Ibland på konserter kan jag få intrycket att det informella är lite väl inövat, men det gäller inte här. Musikaliskt fanns det också fler höjdpunkter här än på operapicknicken. Anne Wik Larssens eldiga tango är nog det som sitter fast starkast i minnet. Sen var det några vändor ner i det som Göran Eliasson kallade musikalträsket, men vad gör det när ett av styckena han framförde var "Bring him home" ur Les Miserables. Det är ett stycke jag under lång tid tyckte var dåligt, innan jag insåg att det berodde på alla dessa musikalsångare som måste pressa och kämpa för att komma i närheten av tonerna, att höra en bra tenor sjunga den, ja då får jag numera riktigt pirr i hela kroppen.
Totalt blev det en helhärlig operasommardag, precis som det ska vara. Jag vet också att jag tycker det är bra när jag inte kan vänta tills nästa chans att få höra något live, och det dröjer faktiskt inte så länge till. Under kvällen gjordes det nämligen reklam för en konsert som jag har sett fram emot ända sedan i höstas, när jag började ana vad som skulle komma...jag ska försöka komma tillbaka mer om det snart.
söndag 20 juli 2014
Härligt
Jag har inte varit aktiv på länge nu, men här sitter jag i solen vid stranden i Orsa. Jag har varit på operapicknick i Vattnäs och nu blir det bad innan det är dags att åka tillbaka till Vattnäs och lyssna på operajam. Svårt att få en bättre operadag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)